Att vara tonåring
När jag var liten brukade min mamma alltid borsta mina tänder, berätta en saga, bädda ner mig i sängen, pussa mig på pannan och säga "godnatt min skatt". Det var det mysigaste jag visste.
Det var då det.
Nu handlar livet om kläderna jag har på mig, sminket jag har på mig, pojkvännen, fester, ja. Helt andra saker. Allt är så sjukt utseendefixerat. Folk blir mobbade om dom har ett par gula byxor på sig i skolan någon dag. Om dom inte blir mobbade så pratar folk bakom deras rygg.
Om man inte är en person som festar och dricker, så är man en loser. Men om man festar och dricker för mycket, då är man alkoholist.
Om man klär sig för fult så är man ute, om man klär sig för snyggt så är man en bortskämd unge. Eller slampa.
Röker man inte är man feg, röker man så är man en tönt.
Hur ska man vara i denna världen för att faktiskt "passa in"?
Då kommer vi till nästa grej, att just passa in. Det är vad alla vill göra numera. Jag vet inte hur många jag har hört som sagt "jag önskar att jag bara kunde passa in!"
Men varför vill man vara en i mängden? Det är väl inget fel alls i att stå ut lite? Varje människa är unik. Det finns ingen annan jag. Ta hand om er själva på sättet som ni vill, skit i vad andra tycker.
"Lätt för dig att säga" tänker ni säkert. Ja, faktiskt, det är lätt för alla att säga. Våga vara dig själv och stå upp för den du är!
xoxo
