myopinions

Tjena alla readers!
Jag kikade bara in för att säga att jag antagligen kommer lägga ner bloggen ett tag, för att det är väldigt mycket med allt nu. Men när jag väl kommer börja blogga igen så kommer jag byta till devote.
Ha det bra!

Förresten, tänkte bara säga att jag jobbar på designen. Men ni får stå ut med mall-designen nu. Hoppas ni inte tar det för hårt!
xoxo

När jag var liten brukade min mamma alltid borsta mina tänder, berätta en saga, bädda ner mig i sängen, pussa mig på pannan och säga "godnatt min skatt". Det var det mysigaste jag visste.
Det var då det.
Nu handlar livet om kläderna jag har på mig, sminket jag har på mig, pojkvännen, fester, ja. Helt andra saker. Allt är så sjukt utseendefixerat. Folk blir mobbade om dom har ett par gula byxor på sig i skolan någon dag. Om dom inte blir mobbade så pratar folk bakom deras rygg.
Om man inte är en person som festar och dricker, så är man en loser. Men om man festar och dricker för mycket, då är man alkoholist.
Om man klär sig för fult så är man ute, om man klär sig för snyggt så är man en bortskämd unge. Eller slampa.
Röker man inte är man feg, röker man så är man en tönt.
Hur ska man vara i denna världen för att faktiskt "passa in"?
Då kommer vi till nästa grej, att just passa in. Det är vad alla vill göra numera. Jag vet inte hur många jag har hört som sagt "jag önskar att jag bara kunde passa in!"
Men varför vill man vara en i mängden? Det är väl inget fel alls i att stå ut lite? Varje människa är unik. Det finns ingen annan jag. Ta hand om er själva på sättet som ni vill, skit i vad andra tycker.
"Lätt för dig att säga" tänker ni säkert. Ja, faktiskt, det är lätt för alla att säga. Våga vara dig själv och stå upp för den du är!
xoxo

Tjena alla läsare!
Idag pratade min kompis om hur hon i en hel timme hade väntat i bilen på sin familj som var inne på McDonalds, bara för att hon var rädd för att bli sedd med hennes familj.
I vår ålder (ca 13-19) så finns det väldigt många som skäms för att bli sedda med sin familj. Och jag ska inte säga att jag inte är en av dom, för det är jag. Men varför då egentligen? Varför ska det vara så pinsamt att bli sedd med en eller flera av sina familjemedlemmar?
Om jag till exempel står nere på Ica med morsan, och en av killarna i klassen går förbi, så vill jag bara sjunka genom marken och försvinna. Absolut inte för att jag skäms över min mamma, men just för att jag skäms över att bli sedd med min mamma. Varför vet jag inte. Jag kanske är rädd att folk ska tro att jag är en mammagris, eller något liknande? Känner ni igen det?
Egentligen borde man stå upp för det och tänka, Ja, jag står här med min mamma. Om du har något problem med det så kan du väl dra åt h*****e?
Var stolta över er familj ungdomar!
Det var väl allt jag hade att dela med mig av denna gången.
xoxo

Okej. Tänk er en tjej och en kille, som är väldigt intresserade av varandra. Ingen av dom vet att den andra är intresserad av han/henne. Men dom pratar ibland lite på sms.
Men då helt plötsligt ska någon av dom verka svårfångad, och låtsas som att man egentligen inte bryr sig? Man svarar kanske inte ibland och man bjuder inte in till saker. Och då är min stora fråga, VARFÖR?!
Är det för att man vill se om den andra bryr sig tillräckligt mycket för att kämpa för det? För isåfall kan jag förstå det lite. Men då tycker jag snarare att man kan fråga/säga det.
Varför kan man bara inte säga vad det är man känner? Vem vet, denna killen och denna tjejen skulle kunna ha världens bästa förhållande. Och om det nu skulle vara så att man säger som man känner, och den andra personen inte känner likadant, då vet man ju det. Då behöver man inte gå runt och småhoppas på att kanske kanske kanske det blir han/hon och jag!
Tänk om världen skulle bli bättre på att säga vad man egentligen tycker och tänker, då skulle man ju inte ha några funderingar.
JA till att prata om saker.
NEJ till tillbakadragenhet. (undrar om det ordet egentligen finns)

Tjena!
Jag är en tjej på 16 höstar som har bestämt mig för att börja blogga. Jag är och kommer fortsätta vara anonym, för släkt och vänners skull.
Här hade jag tänkt att skriva om hur jag ser på saker och ting. Det kan vara vad som helst. Problem i vardagen helt enkelt! hoppas ni enjoyar!